Vad kräver EU AI Act Artikel 4 — egentligen?

Vad lagtexten säger

Artikel 4 kräver att den som tillhandahåller eller använder AI-system säkerställer “en tillräcklig nivå av AI-kunskap” hos personal som arbetar med systemen — med hänsyn till deras tekniska kunskap, erfarenhet och utbildning, och till sammanhanget AI-systemen används i. Tre saker är värda att notera:

• Den gäller användare, inte bara AI-bolag. En byrå som använder ChatGPT, Copilot eller AI-funktioner i Visma och Fortnox är “deployer” i förordningens mening — och omfattas.
• Det finns ingen storleksgräns. Kravet skalar med sammanhanget, men en byrå med fem anställda är inte undantagen.
• Men den är en insats­förpliktelse, inte ett provresultat. Kommissionen har varit uttrycklig: inget certifikat krävs, kunskapen behöver inte mätas, och ingen specifik nivå ska garanteras hos någon individ. Det som förväntas är att ni vidtagit rimliga åtgärder — och kan visa vilka.

“Men kravet har väl mjukats upp?”

Delvis sant — och värt att förstå rätt. EU:s omnibus-paket 2026 sköt fram flera skyldigheter för högrisk-AI till 2027–2028, och Artikel 4 beskrivs som en skyldighet att vidta rimliga åtgärder snarare än ett strikt resultatkrav. Men artikeln gäller oförändrat. Vi ska vara raka: artikel 4 räknas inte upp bland de sanktionerade artiklarna i artikel 99, och någon svensk genomförandelag är ännu inte antagen. Bötesrisken är alltså inte argumentet. Det som driver behovet är att frågan “hur använder ni AI i vårt ärende?“ numera ställs av kunder och styrelser — och att den som inte bestämt något har svårt att svara.

Vad som krävs i praktiken — fyra steg

1. Inventera. Vilka AI-verktyg används faktiskt — inklusive AI-funktioner inbäddade i system ni redan har, och verktyg anställda använder på eget initiativ.
2. Besluta en policy. Vad är tillåtet, i vilka verktyg, med vilka data — och vad är det inte.
3. Utbilda, och för register över det. Kommissionen säger att ett internt register över genomförda utbildningar och andra åtgärder räcker. Certifikat är frivilliga. Poängen med registret är inte att bevisa kunskap — det är att visa att ni gjort något genomtänkt, och när.
4. Håll det levande. Nya verktyg, nya AI-funktioner och regeländringar ska in i inventeringen och policyn — annars åldras beviset.

Vad gäller nu, i praktiken?

Artikel 4 gäller sedan februari 2025, utan harmoniserad sanktionsavgift. Omnibus-paketet, som trädde i kraft den 27 juli 2026, sköt högriskreglerna i bilaga III till den 2 december 2027. Tillsynsansvaret är fördelat på svenska myndigheter, men den kompletterande svenska lagstiftningen är ännu inte antagen och vi känner inte till något tillsynsärende om AI-kunnighet.

Slutsatsen är inte att frågan är oviktig — det är att den bör hanteras för att den är rimlig, inte för att någon hotar med böter. Ett beslut om vad som är tillåtet, en kort utbildning och ett daterat register är ett par dagars arbete. Att göra det nu, i lugn takt, är billigare än att göra det när en kund frågar.

Den här sidan är allmän information, inte juridisk rådgivning.